Världens bästa barn!
Det är vad jag har! Han är glad och lycklig mest hela tiden och charmar dom flesta =D
Han gör verkligen mins dagar! Livet skulle vara väldigt grått och trist utan Max!
Känner min så elak varje gång jag måste stoppa hans nyfikenhet och framfart med ett nej. Tycker inte om att skälla på honom heller för den delen men ibland är det ett måste.
=(
Kan inte låta bli att känna mig lite skyldig över att skaffa ert syskon till mitt gos när han är såhär liten.
Har ju inte den tiden och orken jag vill ha nu när jag sitter här stor och fet.
Och kommer inte ha det när jag har ett spädbarn heller.
Får helt enkelt lämna bebis i Mattias famn och spendera en massa lektid med Max i sommar.
Jag vet att det kommer bli as bra sen när bebis är lite större och Max har någon att leka med.
Men just nu har jag lite dåligt samvete.
Vill verkligen inte att Max ska må dåligt och känna sig utbytt när bebis kommer.
Alla dessa tankar och känslor. Vad ska jag göra med dom? Pussa och krama sönder Max kanske =D